Vi har inte behövt barnsäkra köket eftersom våra löjliga små lådknoppar omöjligtvis kan öppnas av någon under fem. Däremot får man se upp om man lämnar en låda öppen. Benjamin kan blixtsnabbt vara framme och hitta exempelvis ett paket potatismjöl och bestämma sig för att undersöka hur svalt och trevligt det känns mot kroppen.
När man är riktigt liten får man inte välja sina vänner själv. Man får hänga med barnen som har trevligast föräldrar. Så fort Benjamin börjar säga enstaka ord kan han styra urvalet lite.
Säger han äldre får han hänga med Edward Steepler, som kan springa ifrån honom.
Och säger han yngre får han hänga med Malte Rebas, vars leksaker är enklare att sno.
… brukade alltid min mamma säga när hon var irriterad. Tveksamt om hon menade samma hosta som Benjamin drogs med i kväll. Vi stack iväg till centrumakuten som ligger på fem minuters promenadavstånd. Eftersom det gällde andning fick Benjamin företräde och 1,5 h senare hade han hunnit inhallera ventilon (?) och blir allmänt ompysslad av vårdpersonal. Själva hann vi se ett halvt avsnitt av Simpsons (andra delen av Who shot mr Burns).
Uppdatering: Hostan har gett med sig något och Benjamin känns lyckligare igen.
Foto: Madeleine Christiansen
Medan David har jobbat och vi varit iväg och vandrat med Asta, Toshiko, Shelby (chihuahor) och Madeleine (människa) de senaste dagarna. Nästa gång lovar jag att ta en bild på B omgiven av hundar, men nu får ni glädjas åt en bild på B i knallgrön overall.
Vi var hemma hos Henrik, Lena, Lycke och Kasper i Billdal. Lycke tycktes överförtjust i att få en yngre lekkompis som hon kunde styra över. Dessutom var hon förträfflig på att faktiskt prata med Benjamin på precis samma sätt som han pratade. Bebebebe och dadadada. Undra om han förstod något?
Danska ölbackar är utmärkt höjd när man behöver stöd för att stå.
Vår son gillar majskrokar. Rättelse: Vår son är besatt av majskrokar. Det räcker att dingla en framför ansiktet på honom när han gråter för att han ska sluta tvärt. Varför? Jag fattar inte, mer än att de krispar roligt när man tuggar på dem. Och så är det extremt snabba kolhydrater som kroppen raskt omvandlar till socker.
29.90 per påse. Tricket är att få en påse att räcka i minst en vecka. Det är svårare än det låter.
Vi hängde med Lotta från Himlagott (ja, hennes firma heter så) och hennes dotter Cecilia som utbildar sig till sjökapten. Benjamin var oerhört förtjust i dem båda. Det är jag (Alice) också!
Klart grabben ska bli ångmaskinist tänkte jag, och bar ombord Benjamin på Färjan 4. Sonen sov lyckligt till dunkandet av välsmorda kolvar och när han sen vaknade blev han förtjust i utsikten.
Å andra sidan var kombinationen av Madeleine och kex strålande den också.
Foto: Kristian Källsson
Ni vet barnprogrammen som utspelar sig i en fabrik och visar hur godis blir till? Sånt har Benjamin varit med om i verkligheten, fast med pålägg istället för godis. Och för att vara helt ärlig var det bara Alice som fick gå in i fabriken. Benjamin fick stanna på kontoret och leka med kusin Kristian och en jättestor miniräknare. Men han fick åtminstone prova hårnätet.
