Först tåget till Skövde…
… följt av tidningsläsande framför brasan.
När sjukdomen började ge med sig drog hela familjen på sig hippa scarves och drog till Copacabana vid Hornstulls Strand. Där drack vi Trocadero och lyssnade på bordsgrannarna som pratade om 90-tals house.
Johanna kom förbi på blåbärssyltfyllda mandelmusslor och gick omkring och bar på Benjamin. De kommer utmärkt överens.
Mmm… så det kanske är det faktum att reflexen att gripa försvinner som gör att Benjamin griper vad han vill numera, men hur lyckas han somna när han håller som planet och luftballongen? Lekreflex?
Benjamin var inte riktigt lika pigg som han brukar och efter att ha konstaterat feber gav vi oss iväg till barnakuten på Södersjukhuset. Det märks när Benjamin inte är frisk, han blir lite hängigare och blir nästan ett med Davids axel.
Igår kväll grät B oupphörligen och i natt sov han sporadiskt och morgonen kom vid fem. Eftersom David är Umeå had jag inte så mycket val, utan steg upp. Passade på att ta en tidig buss till Nytorget och lämnar nycklar till sotaren. När jag kom hem tog vi några varv runt kvarteret i väntan på att Pock skulle öppna 7.30.
Sen satt vi där i fyra timmar, åt en långsam frukost, hängde i köket, pratade med en tvillingmamma och läste tidningen. B blir alltid lyckligare när han har sällskap av många och på Pock finns det dessutom roliga speglar och så luktar det choklad.
Benjamin fortsätter att tystna och bli lugn av Davids pianospel.


Foto: Madeleine Christensen