Precis när du fötts fram luktade du nyskuren grön paprika och en nästan överväldigande oxiderad lukt som jag misstänker kommer från blod, fostervatten och annat du var insmord med. Oxidationen klingade av, men paprikan fanns kvar och blandades med söta toner av sensommarhonung: rödklöver, kärringtand och lite försiktig vanilj.
Din lukt gör mig lugn och oerhört lycklig. Jag skulle kunna lukta på dig hela dagarna, men näsan vänjer sig och ibland känner jag nästan inga lukter alls från dig. Då luktar jag en stund på min egen arm och sen är bebisdoften tillbaka.
Nu har det gått en vecka av ditt liv och jag märker att din lukt påverkas av vad du äter. Bröstmjölken ger dig en söt doft av karamelliserat mjölksocker. När mina bröstvårtor blöder återkommer det metalliska och efteråt när jag vårdar sårskorporna och ger dig Sempers tillägg avger du en ton av sur mjölk uppblandat med vanilj. Jag har provat att äta stora mängder vit sparris för att se om det skulle förändra din lukt, men det gjorde det inte. Paprikan finns kvar, men försvinner lite mer för varje dag. Dina fyllda blöjor luktar puffat ris. Det är bedårande.
